Tre operationella kategorier: öppen, specifik och certifierad
När en operatör flyger med drönare sker det i en av tre operationella kategorier: öppen, specifik eller certifierad. Kategorin avgörs av flygningens risknivå, som påverkas av tekniska faktorer som drönarens dimensioner, vikt och last. Även flygningens karaktär spelar roll, exempelvis flyghöjd, avstånd och miljö.
Den öppna kategorin innebär lägst risk och omfattar främst hobbyflygningar med lätta drönare på låg höjd och inom synhåll. Den certifierade kategorin omfattar drönaroperationer med mycket hög risk, som flygningar över folkmassor, med passagerare eller med riktigt tunga drönare.
Mellan den öppna och certifierade kategorin finns den specifika kategorin, som är bredast och bäst lämpad för företag som vill använda drönare professionellt. Den möjliggör operationer inom en mängd olika användningsområden med fokus på säkerhet och flexibilitet.
Lista över förkortningar
- UAS – unmanned aircraft system: obemannat luftfartssystem (inkluderar drönare, fjärrkontroll, radiolänk och andra nödvändiga komponenter)
- SORA – specific operations risk assessment: riskbedömining för drönaroperationer i den specifika kategorin
- STS – standard scenario: ett scenario som beskriver en vanlig typ av drönaroperationer och innehåller regler och begränsningar för den.
- PDRA – pre-defined risk assessment: en riskbedömning som är gjord i förväg istället för av operatören.
- LUC – ”light UAS operator certificate”: certifikat för operatörer med hög säkerhetsstandard
Vilka drönaroperationer ingår i den specifika kategorin?
Den specifika kategorin, med sitt breda omfång, rymmer all drönarverksamhet som är för riskfylld för den öppna kategorin men säker nog för att ligga utanför den certifierade kategorin. Däremellan ryms en otrolig variation av operationer och projekt, från kraftledningsinspektioner till organleveranser i U-space luftrum. För att ta reda på om en drönaroperation ska utföras i den specifika kategorin kan du ställa dig följande frågor:
- Ska drönaren flyga utom synhåll?
- Ska drönaren väga mer än 25 kg?
- Ska drönaren flyga högre än 120 meter över marken?
- Ska drönaren transportera och släppa någonting från luften?
- Ska drönaren väga över 4 kg eller sakna C-klass-märkning och flygas i tätbefolkade områden?
Om något av det ovanstående stämmer platsar drönaroperationen i den specifika kategorin.
Registreringskrav och tillstånd för att verka inom den specifika kategorin
Endast registrerade drönaroperatörer har lov att använda drönare i den specifika kategorin. I Sverige sköter Transportstyrelsen alla registreringar. Om operatören redan är registrerad för den öppna kategorin behöver registreringen inte upprepas eftersom den inte är bunden till en operativ kategori.
Skillnaden mellan den öppna och den specifika kategorin är att den senare kräver operationella tillstånd av Transportstyrelsen för att få flyga. Syftet med kravet är att säkerställa att operatörer har analyserat och åtgärdat riskerna med varje flygning.
Fyra sätt att erhålla ett operationellt tillstånd
Kortfattat finns det fyra sätt att få ett operationellt tillstånd. Varje tillvägagångssätt bygger på samma princip: att bedöma flygningens risker genom en process som kallas specific operations risk assessment (SORA) och anpassa verksamheten tills risknivån är acceptabel. Här är en närmare beskrivning av varje metod.
1. Att deklarera efterlevnad av ett ”Standard scenario” (STS)
I de europeiska drönarreglerna beskrivs två typer av standardiserade operationer, STS-01 och STS-02. Riskerna med dessa drönaroperationer är redan analyserade av EASA och har bedömts som relativt låga. Därför behöver operatören inte göra en egen riskbedömning. I stället anpassar operatören verksamheten efter de detaljerade föreskrifterna i regelverket och deklarerar efterlevnad till Transportstyrelsen med fördelen att inte behöva utföra en riskbedömning på egen hand. Det finns några baksidor med standardscenarier: För det första ramar de in operationerna i det lilla området inom gränserna för scenariot. För det andra kräver de en drönare i klass C5 eller C6, vilket få tillverkare erbjuder för tillfället.
2. Att få ett operationellt tillstånd med en ”pre-defined risk assessment” (PDRA)
Att använda en PDRA liknar användningen av ett STS. Operatören gör en egen riskbedömning genom SORA-processen, men utgår från de fördefinierade riskerna i PDRA för verksamheten. Detta underlättar ansökningsprocessen och ger mer frihet än att följa ett standardscenario, däremot begränsas operationen till vad som står i PDRA.
3. Att få ett operationellt tillstånd utan en PDRA
För att få ett operationellt tillstånd utan PDRA måste operatören göra en riskbedömning från grunden. Detta omfattar både mark- och luftrumsrisker. Det här tillvägagångssättet ger operatören frihet att utforma sin drönarverksamhet själv, så länge operatören möter de säkerhetskrav som verksamhetens risknivå ställer på dem.
4. Att få ett operationellt tillstånd med ett ”light UAS operator certificate” (LUC)
När Transportstyrelsen utfärdar ett LUC bedömer de att operatörens organisation och procedurer är mycket säkra. Operatören får då själva utvärdera och godkänna sina riskbedömningar, utan att behöva ansöka om ett operationellt tillstånd. Eftersom ansökningsprocessen försvinner effektiviseras verksamheten avsevärt. Samtidigt ställer det höga krav på operatörens säkerhetsrutiner.
Behöver man få ett nytt operationellt tillstånd för varje flygning?
Nej, ett operationellt tillstånd gäller för alla drönarflygningar som utförs enligt beskrivningen i tillståndet. Ett operationellt tillstånd gäller utan slutdatum, såvida det inte har en tidsbegränsning. Däremot krävs ett nytt operationellt tillstånd om operatören ändrar verksamheten så att den inte följer beskrivningen i tillståndet.
Flygtillstånd vs. operationella tillstånd: Vilka är skillnaderna?
Trots de liknande namnen är ”flygtillstånd” och ”operationella tillstånd” inte synonyma. Operationella tillstånd påverkar bara den specifika kategorin och utfärdas av Transportstyrelsen. De har att göra med godkännandet av en viss typ av verksamhet.
Flygtillstånd, å andra sidan, berör alla operatörer oavsett om de verkar inom den öppna, specifika eller certifierade kategorin, och krävs om man flyger inom en geografisk zon. Varje land i EU publicerar en karta över geografiska zoner som kan medföra restriktioner på hur man får flyga eller totala flygförbud. Geografiska zoner kan exempelvis etableras över naturreservat, industriområden, flygplatser och fängelser. Till skillnad från operationella tillstånd utfärdas flygtillstånd inte av Transportstyrelsen utan av den som ansvarar för området under zonen.
Mer information
Här kan du läsa mer om Avesify, Avesifys tjänster och hur du gör för att boka drönarflygning. Allmän information finns på sidan mer info.
Tveka inte att kontakta oss. Du kan även nå oss på våra sociala kanaler: Instagram, Facebook, Snapchat, YouTube, Twitter och TikTok.